Under den senaste månaden har vi velat fram och tillbaka om varesej vi skulle bli fodervärdar åt Kitty eller inte.
Kravet från Johanna var att vi betalade hyran och maten. Ingen stor grej kan tyckas, och efter att vi disskuterat igenom det kom vi fram till att vi ville bli fodervärdar.
Dock var den ekonomiska ställning vi var i då mycket annorlunda mot hur det är idag.
Idag har va fått en lägenhet och kommer inte ha lika mycket över varje månad som vi hade när vi inte betalade hyra.
Vi kommer alltså inte ha råd med en häst, samtidigt känner jaga tt jag är för stressad i vardagen för att klara av en häst, jag kände inte att jag egentligen klarade av det som det var, och mer och mer krav ställs på mig varje dag.
För två dagar sen tog jag tillslut beslutet att jag inte vill fotrsätta med Kitty.
Jag kommer rida någon gång i veckan på henne, tills vidare, och det finns även en ponny på gården där Kitty står som jag får rida ibland om jag vill.
Men på det stora hela blir det ingen häst - och det känns helt okej!
Man måste satsa till tusen om man ska satsa, och det kan inte jag i dagsläget.

Klart jag kommer sakna Kitty, att tävla, träna och ha ett mål med ridningen, men ibland måste man gå vidare...