Allt skit och bakslag tar på mej nu, är inte ens taggad till första riktiga hoppträningen idag...
Eller, lite kasnke men jag känner att ingen tror på oss. Folk tror att de problemen vi har är bara på grund av mej - jag skyller inte på Kitty, men hon har en del grejer för sig som jag jobbar på. Det betyder inte att de fösvinner för att vi jobbarpå det en gång.

Sist vi red på banan ville ja verkligen INTE ha en kombintation eftersom att jag ville träna på svängar och inget annat, men det blev en kombination ändå och då blev de skit av det hela.
Slutade med att jag höll på med att tragga å bråka med henne över den i 40 min istället för att göra det jag hade tänkt.

Det är inte så att jag undviker problemen, men jag tycker om att ha saker planeradde och vill gärna följa det!
Jag tänker rida till banan engång då jag BARA ska träna på kombination, men nästa gång vi ska dit ska vi träna på tempo mot hindret, eftergift över, komma tillbaka i sadeln och tempo efter. BARA!

Alla andra har väldigt mycket åsikter om vad vi gör rätt och fel, men det är jag som har ridit på Kitty sen i maj, som har fått henne att faktiskt GALOPPERA och inte studsa på stället, jag har fått henne att sluta rycka upp huvudet hela tiden och jag har fått henne att tycka det är kul igen.

Det är faktiskt inte förtjänst av nån som stått brevid eller sagt till vad jag ska göra utan det är jag som har fått henne tilld en hon är idag.
Och jag är slolt över vad jag har åtsakommit - men vi har en bit kvar, låt oss gå den vägen själv.